12 minuter i 5, 19 Februari 2013
Beschreibung vollkommener Schönheit
(Beskrivning av fullkomlig skönhet)
Ein Haar, so künlich Trotz der Berenice spricht,
Ein Mund, der Rosen führt und Perlen in sich heget,
Ein Zünglein, so ein Gift für tausend Herzen träget,
Zwo Brüste wo Rubin durch Alabaster bricht,
Ein Hals, der Schwanenschnee weit, weit zurücke sticht
Zwei Wangen, wo die Pracht der Flora sich beweget;
Ein Blick, der Blitze führt und Männer niederleget,
Zwei Armen, deren Kraft oft Leuen hingericht,
Ein Herz, aus welchem nichts als mein verderben quillet,
Ein Wort, so himmlich ist und mich verdammen kann,
Zwei Hände, deren Grimm mich in den Bann getan
Und durch ein süßes Gift die Seele selbst umhüllet;
Ein Zierrat, wie es scheint, im Paradies gemacht,
Hat mich um meinen Witz und meine Freiheit bracht.
En fin liten dikt sätter jag in här idag. Skriven av Christian Hoffmann von Hoffmannswaldau (1616-1679). Det spelar ingen roll att ni inte förstår så mycket, det gör inte jag heller. Eller jo, alltså jag förstår ju vad det betyder, det är den dolda meningen jag har lite problem att hitta. Alltså det är det jag behöver göra egentligen, försöka förstå vad Herr Christian Hoffmann von Hoffmannswaldau ville berätta med sin sonett, inte sitta här och skriva. Så jag tänkte att jag kompromissar lite och skriver den här. Nu har jag ju i alla fall läst igenom den några gånger.
Jaja, så mycket mer intressant har jag inte att berätta idag...
Men jag kan ju alltid hälsa till Mormor som jag vet är en trogen läsare!
Jag fick ditt mejl igår, tack så mycket!
Kramar till er :D
Kommentarer
Trackback
